Till minne av en alldeles speciell Simba!
Jag är så ledsen och det känns förfärligt att skriva att han inte finns mer, Simba som varit en sådan fantastisk och speciell hund och som funnits med i 8½ år. Nu finns han inte med mera och det känns så tråkigt och trist och ledsamt!
Jag kan bara tänka mej hur jobbigt det är för Karin och Daniel, så ledsna och så tomt det är där hemma hos dem nu. Han har ju varit med i deras liv så länge och han har verkligen varit MED.
Han var en sådan "nallehund", så go och härlig, mjuk och blank och fin och han kunde verkligen le! När han var glad så kunde man se att han log!
Han tyckte inte om alla andra hundar men vilken hund gör det... han hade respekt för lilla Betty som var min hund och hon vägde typ 2 kilo och Simba var rädd för henne. Hon satte honom på plats och talade om att här är det jag som bestämmer och det fann han sig i!
Simba har varit ett stöd för mej oxå på något vis. Jag lånade honom och promenerade med honom när livet har känts jobbigt och jag har pratat mycket med honom. På något vis känner hundar på sig när man är ledsen och finns där som tröst utan några ord.
Simba Simba Simba... saknar dej du fantastiska hund!!! Hur du ylade när jag kom och hur vi gosade och busade och kelade! Hur vi busade på stranden, "kampade" om pinnen och rusade runt, hur du grävde dina gropar och hoppade och studsade! Du var alltid så glad Simba!!
Jag är så glad att jag på nyårsafton fick kela och gosa så mycket med honom, han satt hos mej vid bordet och jag klappade honom och gosade med honom och Daniel tog kort på mej och min "kille"... Vi skojade om det när han satt under bordet hos mej, att min kille behövde ju inte vara så hemlig att jag skulle ha honom under bordet...
På nyårsdagen när jag fick veta att han var på djursjukhuset fick jag en sådan hemsk känsla att jag nog hade sett honom för sista gången, att han inte skulle finnas längre och att det var sista gången jag hade klappat och gosat med honom! Skrämmande känsla och när jag ringde till Karin för att höra hur det va med honom igår så hörde jag direkt när Karin svarade att det inte var alls bra. Vi grät tillsammans och det känns så konstigt och tomt. Jag lider med dem enormt och kan förstå att det måste vara så hemskt och jobbigt att de var tvungna att ta det beslutet igår!
Att han inte finns med dem längre i familjen! Det är så orättvist... varför varför varför??? Han kunde väl fått vara med längre!!!
SIMBA, du kommer finnas i mitt hjärta, du kommer alltid att vara en väldigt speciell hund, så fantastisk!!!
Sov gott du fina Simba, jag tänker på dej och på Karin och Daniel och lilla Wilma som inte får ha dej hos sig längre! Kramar om er och lider med er!!!
Kommentarer
Postat av: Åsa
USCH!! Både du och jag vet ju hur hemskt det är!! Vad hände med honom?
Postat av: Karin
Så fint du har skrivit om vår lilla guldklimp! Tårarna kommer trillandes när vi läser dina tankar om honom. Vi visste inte att även han fått höra på dig... ;-) men kan ju förstå det. Även bilderna du satt in är ju helt underbara... Kram på dig, Tessan! /Karin Daniel Wilma
Trackback
