Usel och sämsta mamman!

Igår va jag den sämsta mamman... Iallafall för en stund! Fick grym ångest!
Elias bråkade och stimmade och va stojjig hela dagen igår. Jag hade inte så  mycket ork eftersom jag har en förkylning som känns i hela kroppen så jag aktiverade honom inte så mycket.

Jag va hemma från jobbet med båda mina favviskillar och vi va iväg en sväng och handlade och på eftermiddagen bakade vi en sockerkaka.
Dessa aktiviteter räckte dock inte för Elias som behöver aktiveras för att få ut all sin energi så han passade på att bråkas och tetas med sin mamma.
Han beter sig riktigt illa emellanåt... Han slog mej i ryggen för att han blev arg och sen kastade han en sten på mitt ben och jag kände hur det började koka inuti...
Vet ju dock att det inte lönar sig att tjata för han stänger av direkt när man försöker få sagt något till honom.
Känns som det är det enda man gör, tjat tjat tjat!
Hur kul känns det när man har sin andra favvis hos sig oxå då... han kommer väl tröttna på mej och Elias, skulle inte förvåna mej! Han har sagt att han inte kommer tröttna för han vill leva med mej resten av livet men sånt kan man ju säga tänker hon, tjejen som e bäst i Sverige på att grubbla och fundera och göra en massa tankefel och tänka negativt...
 
Iallafall så på kvällen när vi kom hem från Martina som bjudit oss på tacos så va det dax för Elias att gå och lägga sig och han trilskades ju så klart då oxå. Vi pratade och tummade på att vi inte skulle vara mer osams. Jag går ut och stänger till dörren lite granna och direkt far han upp och ska ha dörren öppen på vid gavel... Då exploderade denna mamman...
 
Jag gick in till honom och skrek åt honom att nu fick  han hålla käften och sluta upp med sitt trams. Att det var minsann nog nu och så gick jag ut och stängde dörren nästan helt.
 
Usch vad jag fick ont i magen! Så säger man INTE till sitt barn!!!!!!!! Kändes jävligt...... Ville bara ventilera men J pratade i telefon så jag kunde inte gråta ut hos honom!
 
Jag gick och snurrade runt ett tag och sen gick jag in till Elias igen och bad om ursäkt att jag sagt så och förklarade varför jag blivit så arg. Han var ledsen och skämdes för hur han betett sig under dagen...
Kändes iallafall skönt att vara sams när han somnade!!! Man ska aldrig somna osams!!!!!!
 
Men vad jag skämdes och skäms fortfarande! Kände mej som världens sämsta mamma!!!!!!!!
 
Usch usch usch!!!
 
Jag blir så ledsen för att vi inte bara kan ha det mysigt och bara vara och vara vänner och sams. Förstår inte varför han hela hela tiden testar mej, jag har inte energi och ork att stå emot och det blir ju bara värre och värre då! Fy vad jag känner mej som en usel mamma!!! Jag fixar inte att uppfostra min son ordentligt... FAN vad kass!!!


Kommentarer
Postat av: Sophia

Det händer ju mycket i honom också nu när J kommit in i bilden, inte så konstigt att han reagerar med ökat trots och att pocka mer på uppmärksamhet. Ge honom tid, försök vara konsekvent och tydlig med vilka beteenden som inte är ok och låt dessa få konsekvenser så ska det nog bli bättre. Men jag förstår att det är lättare sagt än gjort förstås. Jag lär få det tufft med att uppfostra mitt lilla "monster" jag med framöver, det är en extremt aktiv och envis liten en han med.. Men du, du är inte alls en dålig mamma, tvärtom, då hade du inte reflekterat över ditt agerande. En klok kollega sa till mig att barn tar ut sin agression på den/de som de känner sig tryggast med för de vet att det är riskfritt "mamma älskar mig oavsett"-liksom. Ligger nog en del i det, kan man ju hoppas iallafall ;-). Kram!

2009-10-23 @ 20:46:22
Postat av: Sophia

Det händer ju mycket i honom också nu när J kommit in i bilden, inte så konstigt att han reagerar med ökat trots och att pocka mer på uppmärksamhet. Ge honom tid, försök vara konsekvent och tydlig med vilka beteenden som inte är ok och låt dessa få konsekvenser så ska det nog bli bättre. Men jag förstår att det är lättare sagt än gjort förstås. Jag lär få det tufft med att uppfostra mitt lilla "monster" jag med framöver, det är en extremt aktiv och envis liten en han med.. Men du, du är inte alls en dålig mamma, tvärtom, då hade du inte reflekterat över ditt agerande. En klok kollega sa till mig att barn tar ut sin agression på den/de som de känner sig tryggast med för de vet att det är riskfritt "mamma älskar mig oavsett"-liksom. Ligger nog en del i det, kan man ju hoppas iallafall ;-). Kram!

2009-10-23 @ 20:48:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0