missthessan

Tänker på ordspråket som jag har fått sagt till mej så många gånger och som jag själv oxå sagt många gånger:
Livet är precis som det ska vara just nu...

Men ska det verkligen vara så här jävligt... Jag har ont i min axel, nacke och ner i armen och ut i fingrarna där jag inte har någon känsel i pekfingret och halva långfingret.
Det började med lite nackspärr i måndagskväll när jag suttit ute i trädgården hemma hos mina föräldrar,
på kvällen åt jag några snacks och glömde att tugga ordentligt så jag satte i halsen rejält. Jag hostade och härjade på som en galning här och var på väg att ta mej in till grannen då jag inte fick luft... Så obehagligt!
Fick lugnat ner mej och andats ut efter en stund och sedan fick jag mer och mer ont i nacken och ner i armen, en stickande känsla i vänster arm.
Hela natten värkte armen som fan och jag var på väg att ringa min bonussystra Carina och be om hjälp mitt i natten... Jag kunde knappt ta mej ur sängen.
KLockan 6 på morgonen var jag helt slut av att ha haft så ont hela natten att jag ringde Carina och storgrät. Hon kom till mej nån timme senare och sa åt mej att lägga mej på golvet, jag fick smärtstillande och låg där och zippade på lite yoggi med sugrör medan hon gav Elias frulle och plockade fram kläder till honom.
Jag låg kvar i mer än en timme och ville bara att det onda skulle släppa... Det jävligaste jag varit med om, nog värre än att föda barn skulle jag våga påstå.
Fick iallafall tid hos naprapat som höll på med mej i en hel timme utan att få någon lösning på det å sen hem o vila.
Spenderade mesta delen av dagen i sängen hemma och hos mina föräldrar och sen på kvällen blev det akuten i sällskap av Martina för att få lite mer smärtstillande tabletter.. Blev ordinerad att ringa min husläkare så igår var jag först hos husläkaren och sedan naprapaten igen.

Sjukskriven i 2 veckor och öm och ont i nacke arm och axel... VILL INTE ha ont mer!!! Känner mej som en gnällig gammal hagga men man blir fan helt handikappad när man inte kan använda sin arm ordentligt och det värker i hela armen när jag varit uppe och rört mej.

Idag var Elias på dagis och jag har sovit i stort sett hela förmiddagen, eftermiddagen har vi varit med Karin och Wilma och sedan hem och bara tagit det lugnt.

Jag har sagt det innan och jag säger det igen:

JAG ÄR SÅ RIK!!!!!
Jag har sådana fantastiska vänner omkring mej som ställer upp för mej! Mina änglar!!!
Vad vore jag utan mina fantastiska vänner???

TACK för att ni finns!!! Ni betyder mer än ni kan ana!!