missthessan

Jag vill ut, ut, ut i vårvädret och njuta av solen!!! Men jag får snällt sitta här nästan en timme till innan jag får ge mej ut i vårvädret!

Njuter av att solen skiner! Det är så skönt, man blir glad och lite lyckligare och livet känns lite lättare! Kan det kanske oxå bero på att jag är förälskad?!?

Jag är lycklig och glad för jag har träffat någon som är så härlig, glad, mysig, omtänksam och go! Vi passar på att ses så mycket vi kan dessa veckor då vi inte har våra barn... "barnveckorna" blir det bara snack i telefon och på datorn!

Vi tänker lika i mycket och har samma syn på många saker! Jag sover så gott bredvid honom, det känns så härligt att man kan slappna av, vara sig själv och bara vara! Än så länge är det inget som känns konstigt.

Det är bara det att jag ibland får mina spöken innanför pannbenet och blir lite rädd och förvirrad... Kan inte förstå varför han tycker om mej, hur kan kan tycka om mej, att jag duger precis som jag är???

Kan jag verkligen va helt okej och bra så att han faktiskt tycker om MEJ för den jag är???

Tankefel heter det och det vet jag egentligen men trots att jag vet det så kan jag inte få in det i huvudet... Men någon gång så kommer det väl att gå upp för mej...