Ledsen och stimmig...
Så jobbigt och ledsamt att lämna lille knatten när han blir så ledsen... Han hängde sig fast vid mej och grät och ville inte att jag skulle åka.
På vägen hem till hans pappa kom han med idén att jag kunde bo där oxå. De har ju en gästsäng som jag kunde sova i... det hade ju varit guldläge för honom men inte för någon av oss andra.
Det värker så i mitt hjärta när han blir så ledsen och det känns förfärligt, kan tänka mej att det måste kännas jobbigt för pappan hans oxå att han blir sådan när jag lämnar...
Kanske känner Elias på sig att jag tycker att det är ledsamt att han ska vara ifrån mej men jag försöker att inte visa det för honom och peppar honom att han ska ha det roligt med pappa och hans sambo.
Hela denna dagen har varit ångest... det lixom kryper inom mej av att vara hemma, vill inte vara här men vill inte jobba imorgon och jag har haft tusen myror i huvudet... Det gillar jag inte alls för jag vill inte hamna i den svacka jag var i tidigare i år...
Jag tänker mycket på att jag har sårat en person väldigt mycket och skulle så gärna vilja be om förlåtelse om och om igen men jag tror inte att mina ord är mycket värda där tyvärr... Hade önskat att det vore annorlunda! Att det hade sagts på ett annorlunda sätt och inte så som det blev... men som man bäddar får man ligga...
Tänker mycket oxå på att jag trivs rätt bra med att vara själv för tillfället, att jag kanske inte var mogen att ha ett förhållande egentligen, att jag vill ha fart och fläkt omkring mej och inte vara stilla för då kan jag ju tänka och fundera ännu mera... Jag gillar att ha saker att göra, gillar egentligen inte alls att bara ligga så här rätt upp å ner och göra ingenting. Kan inte slappna av och det gör mej ännu mera speedad...
Ja ja, säkert e att en del av ångesten idag beror på att jag ska jobba imorgon. De flesta har nog samma känsla när de ska tillbaka till jobb efter semestern eller har jag fel?
På vägen hem till hans pappa kom han med idén att jag kunde bo där oxå. De har ju en gästsäng som jag kunde sova i... det hade ju varit guldläge för honom men inte för någon av oss andra.
Det värker så i mitt hjärta när han blir så ledsen och det känns förfärligt, kan tänka mej att det måste kännas jobbigt för pappan hans oxå att han blir sådan när jag lämnar...
Kanske känner Elias på sig att jag tycker att det är ledsamt att han ska vara ifrån mej men jag försöker att inte visa det för honom och peppar honom att han ska ha det roligt med pappa och hans sambo.
Hela denna dagen har varit ångest... det lixom kryper inom mej av att vara hemma, vill inte vara här men vill inte jobba imorgon och jag har haft tusen myror i huvudet... Det gillar jag inte alls för jag vill inte hamna i den svacka jag var i tidigare i år...
Jag tänker mycket på att jag har sårat en person väldigt mycket och skulle så gärna vilja be om förlåtelse om och om igen men jag tror inte att mina ord är mycket värda där tyvärr... Hade önskat att det vore annorlunda! Att det hade sagts på ett annorlunda sätt och inte så som det blev... men som man bäddar får man ligga...
Tänker mycket oxå på att jag trivs rätt bra med att vara själv för tillfället, att jag kanske inte var mogen att ha ett förhållande egentligen, att jag vill ha fart och fläkt omkring mej och inte vara stilla för då kan jag ju tänka och fundera ännu mera... Jag gillar att ha saker att göra, gillar egentligen inte alls att bara ligga så här rätt upp å ner och göra ingenting. Kan inte slappna av och det gör mej ännu mera speedad...
Ja ja, säkert e att en del av ångesten idag beror på att jag ska jobba imorgon. De flesta har nog samma känsla när de ska tillbaka till jobb efter semestern eller har jag fel?
Kommentarer
Trackback
