missthessan

Det gör ont  ont ont ont i mitt hjärta och jag e ledsen nu! Jag saknar min älskade Elias redan och önskar att han kunde bo hos mej alltid! Hatar att det ska vara så här att jag bara får vara med honom halva hans uppväxttid!!! Kommer nog alltid att hata det och aldrig förlåta riktigt för att det blev så som det är...

Sen vet jag att det inte var rätt och skulle aldrig vilja leva med Elias pappa igen men det är ändå jävligt och sorgligt och hemskt tråkigt att det är så!!! Meningen var ju en familj med mamma pappa barn, inte en mamma med barn varannan vecka. Det ingick inte i mina drömmar alls!!!
Nu är det dock så det är i verkigheten och det är bara att acceptera, men jag blir så ledsen!

Jag gråter när jag lämnat honom för han blir så ledsen, han gråter och vill inte säga hej då och har flera gånger i veckan sagt att han vill bo hos mej. Hur ska man bemöta det? Säga att det är min önskan oxå men att det inte går eftersom hans pappa då hade saknat honom så mycket?!

Det hugger i mitt hjärta när han är arg när jag lämnar honom, att han blir ilsken och slår omkring sig och på saker. Hans pappa bemöter det inte heller på rätt sätt kan jag tycka. Han börjar i stort sett varenda gång vi byter med att skälla eller tjata på honom...Inte Med en kram och ett hej och att han saknat honom. Jag tycker inte om det!!!
Jag ser ju att Elias inte mår bättre av det... jag tycker att han borde märka det oxå och försöka ha ett hjärtligare bemötande när Elias kommer.

Men jag, fegproppen vågar inte säga ifrån till min fd för jag har en sådan rädsla att han ska bli arg. Fattar inte varför jag bryr mej för jag kan ju skita i om han blir arg men det är min rädsla att ha ovänner och att folk inte tycker om mej!

Jag måste bli bättre på att säga ifrån helt enkelt men hur ska jag kuna göra det????

Saknar saknar saknar Elias och vill inte göra någonting mer ikväll... tänker nog bara ligga här å glo och sen sova!!!