Ledsen i hjärtat
Jag är ledsen i hjärtat idag och saknar min lille son så enormt mycket att jag bara önskar att veckan ska gå fort fort så att jag får hem honom igen!
Han har varit hos mej länge denna gången och kanske är det därför som det är extra jobbigt att inte ha honom här nu. När jag skulle lämna honom hade han somnat i bilen och när jag lyfte ur honom ur bilen så blev han ledsen och grät och sa att han ville hem... Jag försökte trösta honom och säga att han ju var hemma hos pappa och Linda nu.
Jag stannade en stund och vi pratade lite och det är så obvious att jag och hans pappa har så olika syn på uppfostran. Jag kan vara för slapp och inte alltid så konsekvent och hans pappa är väldigt auktoritär och ryter och gormar mer åt honom. Det gör ont i mej när han gör det för jag hatar när Elias blir ledsen. Jag tycker inte om sättet han blir tillsagd på... Samtidigt kan jag ju inte visa det när Elias är där för det vore förödande i vårt gemensamma ansvar i hans uppfostran...
Jag anser mej dock inte vara en dålig mamma och jag kan visst ha kontroll och ordning på min pojke, jag väljer mer mina fighter tror jag och det kan nog upplevas som att jag är slapp i min uppfostran då...
Sedan är det väldigt jobbigt att han för tillfället inte alls vill lyssna på det jag säger utan svarar emot eller lyssnar inte utan man måste säga allting flera gånger innan han lyssnar oc kanske gör som man säger. Bra frustrerande!!
Iallafall när jag skulle köra så skällde Pappan på Elias och knatten min blev jätteledsen och hängde sig fast i bilen och ville följa med mej... Det river i hjärtat och är som att få en kniv i ett öppet sår... Det gör så ont att se honom gråta när man åker och sedan veta att det är en hel lång vecka tills man får se honom igen.
Sedan vet jag ju att gråten går över efter att jag svängt runt hörnet men bara känslan av att han är ledsen för att jag kör gör så ont!!!
Jag grät i bilen och fick gråta ut hos min ängel Helene... TACK!!!
Jag känner skuld i hur det har blivit för vår son, att vi inte lyckades hålla ihop som en familj och att det är vårt fel att han gråter och beter sig som han gör. Samtidigt vet jag ju att det är bättre som det är nu än innan och att det i längden är bättre för ett barn att ha två lyckliga föräldrar på skilda håll än två olyckliga föräldrar tillsammans!
Just nu känns det iallafall för jävligt att jag inte får se min son på en hel vecka och jag saknar honom så enormt mycket, min älskade Elias!!!!
Han har varit hos mej länge denna gången och kanske är det därför som det är extra jobbigt att inte ha honom här nu. När jag skulle lämna honom hade han somnat i bilen och när jag lyfte ur honom ur bilen så blev han ledsen och grät och sa att han ville hem... Jag försökte trösta honom och säga att han ju var hemma hos pappa och Linda nu.
Jag stannade en stund och vi pratade lite och det är så obvious att jag och hans pappa har så olika syn på uppfostran. Jag kan vara för slapp och inte alltid så konsekvent och hans pappa är väldigt auktoritär och ryter och gormar mer åt honom. Det gör ont i mej när han gör det för jag hatar när Elias blir ledsen. Jag tycker inte om sättet han blir tillsagd på... Samtidigt kan jag ju inte visa det när Elias är där för det vore förödande i vårt gemensamma ansvar i hans uppfostran...
Jag anser mej dock inte vara en dålig mamma och jag kan visst ha kontroll och ordning på min pojke, jag väljer mer mina fighter tror jag och det kan nog upplevas som att jag är slapp i min uppfostran då...
Sedan är det väldigt jobbigt att han för tillfället inte alls vill lyssna på det jag säger utan svarar emot eller lyssnar inte utan man måste säga allting flera gånger innan han lyssnar oc kanske gör som man säger. Bra frustrerande!!
Iallafall när jag skulle köra så skällde Pappan på Elias och knatten min blev jätteledsen och hängde sig fast i bilen och ville följa med mej... Det river i hjärtat och är som att få en kniv i ett öppet sår... Det gör så ont att se honom gråta när man åker och sedan veta att det är en hel lång vecka tills man får se honom igen.
Sedan vet jag ju att gråten går över efter att jag svängt runt hörnet men bara känslan av att han är ledsen för att jag kör gör så ont!!!
Jag grät i bilen och fick gråta ut hos min ängel Helene... TACK!!!
Jag känner skuld i hur det har blivit för vår son, att vi inte lyckades hålla ihop som en familj och att det är vårt fel att han gråter och beter sig som han gör. Samtidigt vet jag ju att det är bättre som det är nu än innan och att det i längden är bättre för ett barn att ha två lyckliga föräldrar på skilda håll än två olyckliga föräldrar tillsammans!
Just nu känns det iallafall för jävligt att jag inte får se min son på en hel vecka och jag saknar honom så enormt mycket, min älskade Elias!!!!
Kommentarer
Postat av: Åsa
va jobbigt vännen :( kan inte vara lätt o lämna sin son när han är lessen..
sant som du skriver bättre två föräldrar som är lyckliga på skilda håll än olyckliga tillsammans..
många kramar
Postat av: Linda
I mina ögon är du än underbar mamma till Elias och ger honom all den kärlek du bara kan. Även när det är tufft.
Puss och kram Linda
Trackback