missthessan

Jag är livrädd att tappa bort honom!

Jag har hittat honom och jag är så kär att det gör ont i mej när vi inte ses...

Jag är så rädd att jag ska bli sårad igen och jag vet att det är orättvist mot honom att jag tänker så. Det är inte rättvist alls, han har aldrig gjort något som gör att jag skulle kunna tro och tänka att han skulle överge mej och försvinna men det sitter djupt rotat i mej och jag vill ALDRIG mer bli så bränd igen. Aldrig mer bli "kastad ner i källaren" och bli trampad på och nertryckt till att tro att jag inte är något värd...

Den känslan sitter i mej och det är värdelöst... jag vill inte riskera att förlora honom för att jag har den känslan inuti så jag försöker att tänka bort det men ibland kommer den upp till ytan och då tänker och funderar jag på hur det kan komma sig att han kan älska mej och vara kär i mej?

Hur kan han vilja ha och va med mej??

Det bottnar ju i min egen syn på mej... varför är jag värd att älskas? Varför skulle någon tycka om mej? Jag är väl inte värd att älskas?

Han är världens bästa och han är så förstående och jag känner mej trygg i hans sällskap. Jag kan vara mej själv med honom och jag behöver inte sätta upp någon mask eller förställa mej!

Jag är så kär så kär så kär!!!!